26.1.16

Översköljd - Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

Jag känner mig faktiskt översköljd. Jakobsböckerna (med den fullständiga titeln "Jakobsböckerna eller Den väldiga färden över sju gränser, fem språk, och tre stora religioner, de små ej att förglömma. Berättad av de döda, medelst en av författarinnan utarbetad metod för konjekturer, berikad av ett överdådigt urval Böcker, därtill understödd av Fantasien, vilken utgör naturens största Gåva till människan.") av den egensinniga Olga Tokarcuk är som ett deltalandskap. Först små rännilar och floder som ringlar sig fram och förenas i en enda stor flod för att sedan slingra hit och dit och åter dela upp sig i mindre floder och rännilar som blandar sig med varandra och delar upp sig på vägen. Och att läsa den är just att bli översköljd.

Grundhistorien är Jakob Franks liv. Jakob Frank var en  polsk-judisk man som levde under 1700-talet och grundade en sekt vars anhängare kallade sig  frankister och som mycket kort och mycket förenklat hade influenser från alla de tre Abrahamitiska religionerna. Jakob Frank ansåg sig vara Sabbatai Zewi vilken förkroppsligade Messias som skulle komma och rädda världen.  Man förkastade Talmud och levde tvärt emot vad som föreskrevs där och bröt på många sätt mot dåtidens normsystem.  


Med grundhistorien som den stora floden är romanen full med bifloder och rännilar bestående i ett myller av alla de människor som på olika sätt berördes av Jakob.

Allting hänger samman, som Olga Tokarcuk skriver i sin Bibliografis not

  ..."lät mig bli varse två saker, för det första hur många fenomen som på ett subtilt sätt knyter an till varandra och för det andra att historien är ett ständigt försök att förstå det som hände och det som skulle kunna ha hänt".

Den är en fantastisk läsupplevelse och det enda man som läsare bör göra är att låta sig översköljas och följa med.

HÄR på förlagets hemsida kan man läsa mer och där finns många länkar till andra recensioner.

Den får B B B B B 
                                                  

19.1.16

Millenium IV - bättre än originalet?

Nu var det i och för sig ganska längesedan jag läste Millenium-trilogin men jag vet att jag tyckte väldigt mycket om den första och blev sen ganska besviken på tvåan och trean. Det är nog därför jag inte kastat mig över fyran.                  
   Jag har nu lyssnat på den i uppläsning av Stefan Sauk och det har varit riktigt roligt. Intressant och spännande med artificiell intelligens, savanter, rysk maffia, övervakningssamhället och hacking som ingredienser.

Den är inte lika bra som den första i serien men avsevärt mycket bättre än de andra två som jag tyckte spårade ur och blev ganska fåniga.

David Lagercrantz har lyckats skriva en helt osannolik historia som känns helt sannolik.


Den får B B B B 

10.1.16

Ingen deckare men helt ok ändå

Medlemmarna i min bokklubb SELMA vann varsitt exemplar av Sara Lövestams roman Sanning med modifikation av Piratförlaget och jag måste erkänna att om jag inte hade fått ett ex så hade jag nog aldrig kommit på idén att läsa den. Jag har läst om den men den har inte lockat mig särskilt. Nåväl, boken damp ner i brevlådan dagarna före jul och nu har jag läst den.

Även om den har fått pris för årets bästa deckardebut så är det INGEN deckare. Jag skulle vilja kategorisera den som en ganska spännande psykologisk samtidsroman.

Kauplan - en ung man som lever på flykt i Sverige åtar sig uppdrag som privatdetektiv ( lite Kalle Blomkvist är det över det hela) och får ett uppdrag av Pernilla. Kauplan ger sig runt om i Stockholm för att leta ledtrådar och så småningom börjar han ana att allt inte är som det ser ut att vara. (Tyvärr ganska uppenbart även för läsaren också).

Kauplan är lite för diffus för att väcka mitt intresse och jag kommer nog inte att läsa nästa i serien om Kauplans överlevnad men jag tycker att den var läsvärd och liksom lite uppfriskande just för att den är annorlunda - men den som tror sig få en deckare i handen tror fel.
Den får B B B 

8.1.16

Utmärkt tysk deckare

Jag har lyssnat på romanen Snövit ska dö av Nele Neuhaus. Det är den fjärde boken i serien om kriminalpoliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein men den första som översatts till svenska. Jag hoppas det blir flera!


Den lilla byn Altenhein utanför Frankfurt är inte den idyll man kan tro. För tio år sedan försvann två unga flickor och en ung man, Tobias,  dömdes för det som antogs vara två mord. Tobias har nu avtjänat sitt straff och återvänt hem till sitt föräldrahem i Altenhein. Hans återkomst utlöser en lavin av olika händelser. Historien snirklar sig fram och tillbaka och när man tror att man förstått hur det hänger ihop så tar den en ny riktning. När jag hade lyssnat ungefär halvvägs kändes det som om allt var klappat och klart men det förstod jag ju att det inte kunde vara och den känslan återkom ända fram till slutet. Mycket spännande. Intressanta miljöer, roligt att få en inblick i det tyska vardagslivet och polisarbetet. Dessutom poliser som jag gärna läser mer om och vill veta hur det går för. Romanen innehåller nämligen också en del sidohistorier. Jag skulle vilja läsa  serien från början eftersom man får följa Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein och ta del av deras liv.
Översättaren Christine Bredenkamp har lyckats bibehålla det tyska i den svenska översättningen på ett bra sätt. Bland annat duas inte alla som man gör i Sverige och det är en mer formell ton i polisens bemötande av de inblandade.

Den får B B B B

Och hallå där Bonniers! – Kan jag få delarna i ordning tack!

6.1.16

Årets första!

Jag har varit helt uppslukad av Jevgenij Vodolazkins bok om pojken Arsenij som blev den helige dåren Ustin som blev munken Amvrosij som blev eremitmunken Laurus. Arsenij föddes i byn Rukina  vid Kirillklostret i Belozerje i Ryssland den 8 maj 6948 efter Skapelsen eller 1440 efter vår Frälsares Jesu Kristi födelse.  


             

                      Ett tragiskt och märkligt livsöde men så genomsyrat av kärlek. Till Gud och Jesus Kristus förstås men också till alla människor som kommer i hans väg. Han hjälper och helar och delar med sig.






Lauris = Lagerblad
Det går inte att föreställa sig hans umbäranden men konstigt nog är det inte särskilt sorgligt att läsa om dem utan tvärtom genomsyras hela romanen av tro, hopp och kärlek utan att på minsta vis vara sentimental eller fånig.

En underbar läsupplevelse! Den får
B B B B B